Hej vilt
Romandebut, 2018
Mimmi Corneliusson
Ladda ner pressbilder"Jag håller nyckeln till ladan i handen. Den är tung, urgammal. Dörren öppnas med ett knarrande. Jag hittar strömbrytaren och tänder lampan. Den är stark. Jag får glädjeyrsel av rymden och ljuset. Ladan är som ett större hem. Det första som ska breda ut sig är en slätt, tänker jag. Det passar under den starka solen. Jag lägger mig ner och tittar upp i bjälkarna. De gamla träbjälkarna. Det ilar i magen av historia, av lycka."
I min bok har jag låtit saker hända, ganska vilt. Och samlat en massa rekvisita, till exempel: en rökmaskin, några guldfåglar, sidenband, ett vapen. Linda, huvudpersonen, står där rådvill mitt i allt. Förhållandet med Kristin har precis tagit slut och Linda vet inte vad hon ska göra med sitt liv. Vad ska hon jobba med? Hon har kommit över en tom lada och funnit en vän som gillar schlager. Och hon har många idéer. Men sorgen fortsätter och snoret rinner och dammet samlar sig i ladans dunkla hörn. Hon undrar vad det ska bli av alltihop. En föreställning, tänker hon. Hon kommer att behöva statister, och allt möjligt annat.
I ladan får hennes fantasier plats och blir konkreta. Det kommer in en svärm av småfåglar i precis rätt ögonblick.
Men sedan måste hon städa och sätta sig och tänka på meningen med det hela och börja med en stor slätt av sand som breder ut sig i ladan. Hon ska sträva över den med en stark sol i ansiktet. Hon tappar kontrollen. Hon försöker återta den genom att fläta ett band som ska hindra sidenmolnet (som hon sydde tidigare) från att flyga iväg.
I mitt liv finns böcker, barn, ett kontor där jag jobbar, det lilla skogspartiet på Hägerstensåsen. Det dyker inte upp några sydda sidenmoln eller fågelsvärmar i rättan tid. Jag är värdelös på att sy, har inte heller tid. Men alla kan behöva skuggan från ett moln att vila i en stund, tror jag. Så det svävande sidenmolnet fick finnas i min bok.
Ladan var min och Lindas plats, skild från vardagen. Det var en stökig plats, men också en plats där det fanns konkreta lösningar. Det gick att göra några viktiga scener. Det fanns en orgel. Linda repeterade och spelade upp. Hon drog fram alla sidenband och knöt ihop dem. Det kändes bra. Innan hon hamnade i tvivel igen.
Och ljuset rör sig i fönstren, och det borde dammsugas och därute sjunger en fågel. Den lyfter plötsligt från tallen och flyger bångstyrigt iväg.
Mimmi Corneliusson är född 1980 och bor i Stockholm. Hon har tidigare läst skrivarlinjen på Nordens Folkhögskola Biskops-Arnö.
